"Så stod jag där. Mitt i vad vi så länge kallat vårt hem, men som på sistone endast varit ett virrvarr av damm, skräp, papper, kvarglömda elapparater, post och disk, alltsamman blandat med handdukar och vissna krukväxter. Jag stod där och insöp luften. Doften. Rengöringsmedel. Det brukar inte lukta rengöringsmedel. Inte sålänge vi kallade platsen vårt hem. Men nu är det inget hem. Nu är det endast ett nittio kvadratmeter stort rutnät av tomma rum. Tomma, dammiga rum, med smutsiga fönster.

Vårt hem. Hemma. Gruppboendet. Kollektivet. Brudarna. Kristi Brudar. Så mycket hände där. Allt hände där, närmare bestämt. Nu putsas bevisen noggrant bort. Fläckar, flagor, smuts. Allt ska bort. Som att utplåna alla tecken på allt som någonsin hänt där, innanför de färggranna förortsväggarna.

När jag ser tillbaka på tiden som gått, känner jag tacksamhet. Jag vet att jag inte varit tacksam varje dag. Jag vet att jag inte tog vara på dagarna i kollektivet såsom jag nu önskar att jag gjort. Såsom jag vet, att jag än mer kommer önska att jag gjort, om ett par år. När livet rullar på. När allting är normalt, vad nu det innebär. Jag vet att tiden i kollektivet är unik. Att jag kommer minnas den som galen och rolig, fylld av skratt och vänner.

Jag tänker på min och Annas första måltid där. Den första kvällen, när ett märke blev i köksbordet av en alldeles för varm ljuslykta. Jag minns brännmärket i tapeten i vardagsrummet, av ett ljus som fallit mot väggen under en myskväll med vänner i vardagsrummet. Jag minns inflyttningsfesten. 50 personer trängdes i vår fyra, och vi bjöd på spenatsoppa och alla var glada. Jag minns föräldramiddagen. Vi lagade middag till våra föräldrar. Gösta och Gunilla, och Berit och Göran, och Lennart och Susanne. Jard och Agneta kunde inte komma ända från Stockholm. Det var trevligt iallafall. Jag tänker på alla middagar som intagits under tystnad. Jag tänker på middagen som slutade i tårar, när vi alla berättade från våra hjärtan om vad som kändes jobbigt. Jag tänker på middagen som spårade ur i vardagsrumssoffan, och gav fläckar som aldrig försvinner. Minnen för livet. Jag tänker på te. Jag tänker på vattenpipan. Jag tänker på alla sleepoverpartys vi haft med vänner. Kaffe till alla på frukost. Förvånade miner hos vänner, över den gästfrihet som för oss kändes som det naturligaste i världen. Jag tänker på lördagsmorgnarna. Kaffe och Tingsek i soffan. Frukost som övergick i middag innan vi ens hunnit byta om från pyjamas. Jag tänker på midnattsorkestern. Jag tänker på alla sånger vi sjungt. På alla gånger vi dansat oss svettiga i vardagsrummet. Jag tänker på SVTplay. På Grey's Anatomy. Jag tänker på osocialt umgänge med laptops i knät. Jag tänker på teckningar på kylskåpet. På roliga ord. Jag tänker på julkalendern. Som vi slet med den. Hur vi nästan blev osams vid ett par tillfällen. Hur jag satt där och frenetiskt skrev när klockan närmade sig midnatt. Måste publicera innan tolvslaget, var mitt mantra. Jag tänker på julkrubban på kistan. Jesusbarnet. Josef och Maria. Jag tänker på diskmaskinen vi fick. Jag tänker på Annas perfekta kaffekoppar. Jag minns hur ingen ville dammsuga. Jag minns staplarna av tomma förpackningar, som ingen gick ut med.

Jag tänker på Anna. På Hanna och på Carolina. Jag tänker på hur glad jag är som fått äran att bo med dem i nästan ett år. Det låter klyshigt, och är säkert delvis inspirerat av gårdagens bröllop, men jag är så tacksam. Tänk att jag, Jessica, singel och snart tjugotvå, har fått förmånen att lära känna just dessa tre, som visat sig vara tre utav världens finaste människor. Hur kan det vara möjligt, undrar jag. Jag kan inte mer än ödmjukt säga tack. Tack Anna, Hanna och Carolina, att ni finns, och att ni vill vara mina fina vänner. Och för den delen, tack att ni stått ut med mina klagomål, mina tårar, mina diskmaskinstvångstankar och dåliga dagar. Jag älskar er. Jag älskar er något så enormt.

Så står jag där, i lägenheten och funderar. Försvinner bort en stund. Det bullrar till ute i köket. Det är Hanna. Hon har hittat en stor plastskiva, och nu leker hon åska. Dags att vakna ur dagdrömmarna dåja."

---

Kristi Brudars Gruppboende har nått sitt slut. Nu är det över och kommer aldrig igen. Till dig som sörjer, kan jag komma med en mycket liten tröst. Båd jag och Hanna bloggar på egen hand. Kanske handlar det inte så mycket om kollektivet, och kanske handlar det inte så mycket om brudarna, och kanske handlar det inte så mycket om förorten. Men det är vi. Samma gamla vi, fast på ett annorlunda sätt. Kanske hjälper det lite, lite?

Jessica:
http://jessyca.blogg.se

Hanna:
http://smilewith.blogg.se

Med lite påtryckningar, kanske även Anna och Carro börjar blogga. Det vore väl festligt?

Frid vare med er!
Kristi brudar genom Jessica

Kära läsare!

Det händer för tillfället mycket i brudarnas liv och tiden för blogguppdateringar är knapp.

Här kommer trots läget lite bilder från en av helgens bravader (samt ett smakprov på mina nyförvärvade kunskaper i split-toning). Elefantkonsert på Rhöska museét. Svängigt värre!



















Trevlig ny vecka önskar Brudarna genom Anna!

Börja i en Ortodox studiecirkel.



Det är intressant och helskägget får man på köpet.

Här var det sannerligen inte mycket aktivitet. Förlåt oss, snälla.

Idag är det valborgsmässoafton, och om vi firar? Jo jag tackar jag! Hanna åker bil i Europas östra delar, Anna jagar barn på förskolor, Carolina gick för att "skicka ett sms" för alldeles för längesedan, och jag har just druckit upp min morgonsmoothie. Hej valborg, liksom! Eller, borde man skriva Valborg? Med versalt V? Det är ju ett namn.

Anna och Hanna ska, vilket är förklarligt, vara borta ett par timmar till. Jag och Carolina har "självstudiedag". Dessa självstudiedagar alltså. De liknar i det närmaste ett skämt. De går ut på att man sover alldeles för länge (idag dock bara till åtta, eftersom vi gick till sängs före elva igår, det gäller ju att förbereda sig inför Valborg!), för att sedan ligga och dra i sin säng i någon timma innan man går upp för att tillreda frukost. Detta tar ungefär 2-3 timmar. Sedan plockar man fram böckerna, och sätter sig till rätta. Studierna inleds med man loggar in på facebook, kollar mailen, läser viktiga bloggar samt ser vad som hänt i världen under natten. Sedan kommer man på att man varken tvättat armhålorna eller borstat tänderna, så då går man för att göra det, och ja, ni ser, då är det dags för  lunch. Ungefär.

April månad har, i och med Valborgsmässoafton (måste kolla om det ska vara stort v eller inte. Okej, det står med V i kalendern, då kör vi på det), och inte för att vara klyshig eller tråkig, men apa vad fort april gick? Vad hände, liksom? Poff, sa't. Och april som är en så trevlig månad :(

Nej. Slut på ordbajseri (igen). Jag kanske uppdaterar ytterligare under dagen. Det är ju självstudiedag. Och ikväll väntar diverse Valborgsmässoaftonsfestligheter, och hur vore det om ni inte var oerhört spända på vad kristi brudar ska hitta på? Nej, just. Jag lovar att hålla er uppdaterade.


Det är vi som håller ställningarna på Sirius idag.

Ps. Jag fick kännedom häromdagen, om att det alltid finns lediga lägenheter på Siriusgatan, och att det gjorde detta område unikt i Göteborg. Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om detta..

Vi ska ju splittras, och de kommer och går folk till lägenheten nu som senare kanske ska bo här liksom.

Och idag när bara Anna var hemma kom de ett par, som inte talade så bra svenka. Tydligen hade de frågat Anna om vart hon skulle bo nu när vi ska flytta. Anna hade svarat : Ja, jag vet inte riktigt än.

Nu, på kvällen ringde Jessica dessa för att kolla läget med paret. Den lilla kvinnan undrade vart Jessica skulle flytta varpå hon svarade att hon skulle flytta ihop med Carro vid korsvägen. Då sade den lilla kvinnan: "jag har kompis, flytta ihop din vän, sotr lägenhet på rymdtorget dåja??? jaaa?! "

Jessica svarade: eh heee heee, ja jag ska höra med Anna vad hon säger. Jag hör av mig.  *KLICK* Samtalet avslutades på ett vänligt sätt!

(ps, google rymdtorget, så om ni har tur kan de komma upp en bild på detta gaaangsta torg.)

Vill DU bo med Anna? Ring 0738427424. Hon är läcker, snygg och singel. Och dessutom är hon som en GUDINNA i köket <3

sannerligen säger jag dig, denna dag är en hej-sov-ät-plugg-flumm-trött-skratt-plugg-bakåtvänd inbakad fläta- plugg-dag.

vi avslutar den med ett glas vin. skål och hej!

Och nu talar vi inte om "popcorn-bön"s popcorn.
Nej, sannerligen, detta är äkta popcorn.

Här om veckan poppades det nämligen popcorn, Men resultatet var inte helt lyckat..






Men sannerligen, inte hindrade detta oss. Ty se, alla popcornen som var skinande vita och syndfri åts upp i rasande fart.

Kära vänner, Ja ska nu ta med er på en resa, genom mina nuvarande favoriter. Favoriter av bilder och (ta mig tusan) ett filmklipp.
Jag är ju inte helt aktiv på denna blogg, utan jag har pluggat mycket. Nästan för mycket men det har gett helt okej/goda resultat. Sen har vi avslutat två kurser och vi har fått våra vita mössor och det är bara 7 veckor kvar till studenten såååå jag är ganska taggad.

Nu över till mitt favoritklipp på youtube, lyssna och njuuuuut :D


Jag älskar den.

Och nu över till bilderna. Här omdagen, när jag gick hem från vagnen så tittade jag upp och min blick fastnade på mannen som gick framför mig. En man med (typ arab) guldring i örat och välvuxet hår lite här och var...sedan sänker ja min blick och den fastnar på väskan han bär på. Och HUR han bär på den.

På väskan står det "MUMS - mamma kläder"..ja var tvungen att smyg-ta-kort för jhag gillade kombinationen.

---

Och sen så såg jag en rolig reklamskylt på biopalatset... hihi
Sparkar stjääärt.

---

Inte är det slut än på de roliga bilderna. Nejdå. Här kommer en till. Det är nämligen så att SH3 på min skola har pimpat gatorna och gatukonst utanför LM (min skola). Det fanns många härligheter men jag fotade ednast en konstprydnad, som nog också var den bästa. hihi




WELL.

VI HÖRS

PUSS genom Hades.

Frostade fönster. Har ni sådana? Man tänker sig att poängen med dem är att delvis dölja det som försiggår bakom dem. I två och ett halvt år har jag stått som innehavare av hyreskontraktet på lägenheten där vi bor. I två och ett halvt år har jag duschat i godan ro, i tron att ingen såg mig. I tron att ingen ens med bästa vilja i världen skulle kunna glutta (fult ord, används det ens?!), som man säger. Nejdå. I två och ett halvt år har jag trott att den frostade glasrutan har varit mitt skydd mot omvärlden, de gånger jag beslutat att tvaga min ibland smutsiga kropp.

Vi har talat om det en del på sistone. Detdär med att se in genom fönster. Att se saker man inte borde se. Att vara den där innanför, som ovetande blir iakttagen. Och vi har pratat om just fönstret vid duschen. Alltid har samtalet mynnat ut i att insyn torde vara omöjlig, eftersom rutan är just frostad.

Idag var jag och Anna och Hanna ute på kvällspromenad. Eller snarare, vi slängde kartonger och flaskor och tidningar, eftersom Carolina dröjde så. När vi så var på väg hem igen, stannade vi till utanför vårt duschfönster, och tog återigen upp samtalsämnet. Det är i lagom höjd, liksom. Väldigt iögonfallande, när man går där utanför. Så beslöt vi att Hanna skulle ränna in i lägenheten, alltemedan jag och Anna stod kvar därute, och så skulle vi helt enkelt testa hur bra insyn det verkligen var. Det dröjde inte många sekunder innan Hanna dök upp därinne. Ja se, det var inga tvivel om att det var Hanna vi såg, och hade ej heller ens varit om jag inte redan förut vetat att hon var på väg ditin. Nejdå. Här kunde detaljer urskiljas. Färgskiftningar. Frisyr på huvudet.

Nu hade visserligen Hanna kläder på sig, men principen torde vara densamma, även i naket tillstånd?

Det känns ju betryggande att veta. Vad gör vi nu? Hänger upp gardiner? Fortsätter vara till glädje för eventuella såkallade gluttare?


Denna bild är från början av min tid här på Sirius. Man kan undra vad som hände med gardinen? Finns den ännu? Jag har inget minne av den.. Mystiskt.

Jahaja. Nog om det.

Godnatt önskar brudarna genom Jessica.

Det är lördag morgon på Siriusgatan 72. De tre hemmavarande brudarna ligger utslagna i soffan och studerar flitigt. Studerar Greys Anatomy. Jessica lär sig viktiga latinska namn på hjärnans delar. Carolina gör studier i konflikthantering och jag, Anna, funderar över ljussättning och kameravinkel. Duktiga är vi. Och vi är alla lite smått förälskade i den här mannen:

Det är vad vi kallar att slå flera flugor i en smäll.

Puss från Brudarna.

Ja snusk, det är sannerligen vad detta blogginlägg kommer kretsa kring. Känsliga läsare varnas därför både en och två gånger. Tre saker ska tas upp i detta mycket snuskiga stycke: kondomer och mens och regeneration. Äckligt va? Tänkte väl det.

Jag börjar med kondomerna. Just det, kondomerna, i bestämd form pluralis.
Utanför vårt köksfönster finns en buske. I och omkring denna buske finns i skrivandets stund tre kondomer. Utkorvade och ihopknutna. Närmare har jag inte studerat dem, och av denna enkla anledning kan jag inte noggrannare beskriva dess eventuella innehåll. Ett är jag säker på; det är inte någon utav oss som kastat ut dessa kondomer genom fönstret. För det är vad vi misstänker - att någon kastat ut dem just genom fönstret. Tankar har så väckts hos oss flickor. Vem har kastat ut dessa eventuellt använda, åtminstone utkorvade och ihopknutna kondomer, och varför? Har de ingen papperskorg? Är de prostituerade? Är det olovligt kännande, två älskande emellan? Ja, vad vet vi. Här är åtminstone en bild av en av kondomerna:



Vi har så kommit till nästa punkt i snuskeriet: mens. Var kvinna som genomgått puberteten vet att mens är äckligt. Det inte bara är äckligt - det luktar äckligt också. Och det vet jag inte för att jag suttit och sniffat på tamponger och diverse, nej, det vet jag eftersom jag arbetat som städerska och då i jobbet bytt de såkallade sanitetspåsarna. När man trycker luften ur påsen, för att den ska bli så liten som möjligt, strömmar en doft emot en som är svår att beskriva. Ruttet, liksom. Gammal kroppsvätska. Unket. Äckligt. Vidrigt. Jag vill inte alltför ingående presentera detaljer, men äckligt är det. Denna karaktäristiska doft stöter vi på alltsomoftast här i Bergsjön. Inte i våra egna badrum, nej, utan vid en utav soptunnorna här utanför. Det luktar alltid mens där. Det luktar så mycket mens, att man skyndar förbi varje gång, eftersom det är svårt att andas. Jag hade svårt att välja ut en lämplig bild till denna textsnutt, men har nu beslutat mig för att visa er en bild på en utav områdets soptunnor. Det är inte denna specifika tunna som doften kommer ifrån, utan från en liknande, på andra sidan huset. Det är jag som sitter där och ser ut som en liten tomte. Varför, ja det vet jag inte.



Så till den tredje och sista snuskigheten: regeneration, eller förökning, som är ett vanligare ord för samma sak. En gång i höstas, passerade Hanna grisarnas tillhåll (för dig som inte vet, kan jag berätta att ett stenkast härifrån, finns en liten 4H-gård), och då fick hon se något mycket obehagligt. Grisarna lekte vuxenlek. Ja, mitt på ljusa dan lekte de med varandras kroppar. Och vet ni vad? I helgen har det fötts kultingar här på går'n. Jodå. Snusk på hög nivå, kanske inte just kultingarna, men regenerationsprocessen! Huva, huva, huva, huva. Bilden här nedan är gammal. Bara så att ni vet.



Jaha. Då var det nog färdigsnuskat för ikväll.

Pussigull från brudarna, denna gång genom Jessica.

Trött på att springa i trappuppgång efter trappuppgång för att dela ut reklam? Gör som i förorten, lägg allt utanför ytterdörren, så kan var och en ta vad den vill ha. Jättepraktiskt.

För ett par dagar sedan, närmare bestämt i fredags, kom min (Jessicas) och Carolinas kära vän Linn hit på besök. Henne hade vi inte träffat på mycket mycket länge. Dels på grund av att Linn varit i Indien en längre period. Med sig hem från Indien, hade Linn varsin present till mig och Carolina. Carolina fick en liten söt ask. I asken låg ett litet brev (som jag inte har läst). Då jag strax efter öppnandet av presenterna gick på toaletten, fick jag en strålande idé. Jag visste precis var hon skulle ha den lilla asken till. Det är nämligen så, att Carolina tenderar att tappa bort sina svarta pluppörhängen. Jag har vid ett oräkneligt antal tillfällen fått frågan "har du sett mina svarta pluppörhängen?". Smart va? Men den allra bästa idén, var den idé jag fick om min egen present.

Jag fick en liten, jag vet inte vad man ska kalla det riktigt, så jag visar en bild istället.



Det är den lilla röda. Det är som ett kuvert typ, fast i tyg. Man kan ha saker i den. En kamera kanske, eller sina solglasögon, eller något i den stilen. Dock är ingen idé lika lysande som min. Jag kom nämligen på, att den fina lilla röda skulle bli mitt presentfack. Varje dag, ska jag få en present i den. Smart va?! Japp, tänkte väl det.

Jodå. Och presenter har jag fått dessutom. Jag ska visa upp dem för er.

Lördagens present:

En geisha!! Jodå, visst låg det en liten chokladbit i min presentpåse när jag vaknade.

Söndagens present:

Ett såkallat "one night kit", bestående av en engångsrakhyvel, en tampong, två tops, en placker(s?) och ett trosskydd. Sammanbundet med rött garn, och inslaget i folie. Bara att ta med sig när man går hemifrån. Mycket praktiskt!

Måndagens present:

Ett par rosa stringtrosor från Gina Tricot!! "Aldrig använda". Jättepraktiskt.

Jag väntar med spänning på morgondagens present!!!!

Puss på er!
/Jessica

Här var det dåligt med aktivitet ja. Kan bero på att Anna är bortrest, Carro utflyttad och att Hanna och jag pluggar som små larver. Käre någon vad vi står i. Jahadå, och rent på diskbänken är det också.

Ibland förundras jag över hur man kan sköta om ett helt hem på egen hand. Fast å andra sidan är man kanske inte fyra brudar som sprider skräp då.

Imorgon har jag tenta. Det är därför jag sitter här och facebookar och bloggar. Jag är ostressad. Så in i norden ostressad. Huvudvärk har jag också. Jahadå. Allt på en och samma gång.

Och nu svamlar jag. Nähänä. Fikapaus kanske?


Ps. Idag kommer Anna hem, och på lördag (senast) flyttar Carro hem, och imorgon är min tenta över och den 4 juni tar Hanna studenten. Då, ja då blir vi bättre människor. Eller så spenderar vi tiden med varandra. Det är också trevligt.

Hejdå!